Ulrica
Hydman-Vallien
1938 - 2018
Många känner igen Ulricas konstnärsskap genom hennes tydliga formspråk. Hennes vilja att vara folklig och dela sin konst i många olika material och former är en av anledningarna till hennes populäritet. Du hittar hennes mest kända former som tulpaner och ormar på påskägg, möbler, glas och glasskulpturer m.m. Inget material är främmande för Ulrica. Hon har arbetat med keramik, måleri, grafik, glas, textil, bokillustrationer mm.
Ulrica Hydman-Vallien finns representerad över hela världen, bland annat på följande museer: National Museum of Modern Art, Tokyo, Japan Corning Museum of Glass New York, USA Victoria & Albert Museum, London, England Kunstmuseum, Düsseldorf, Tyskland Nationalmuseum Stockholm, Sverige Powerhouse Museum Sydney, Australien Museé d’Art Decoratifs, Paris, Frankrike Hokkaido Museum of Modern Art Japan The Israel Museum Jerusalem, Israel Museum of Glass ,International Center of International Art, Tacoma, USA Museer i bl. a. Norrköping, Borås, Malmö, Örebro och Sundsvall
Ulrica Hydman-Vallien och hennes make Bertil Vallien har sedan 2001 varsin permanent utställningshall på VIDA museum. Här visas de viktigaste avstampen från tidigt 1960-tal fram till det absolut senaste.
Ulrica, Nya målningar, 2018
18 augusti - 25 november 2018
"Det låg höga snödrivor utanför fönstret när vi i satt där i Ulricas ateljé i Åfors i början av året och pratade om hennes kommande utställning på Vida.
Här och där stod nya dukar lutade mot bord och stolar. Som ett slags ikoner, men inte dunkla och dystra utan oväntat ljusa och lätta i färgskalan. Nästan bara ett motiv; en kvinna på en stol med ett litet barn i sitt knä. Jag fick en lätt genant känsla av Konstfack och ungt måleri. Ulrica skrattade åt det där.
-Tycker du? Ja, kanske det. Jag är väl inte så gammal då.
Sedan nytt skratt och hår som fladdrade till. Hon ville ha mina synpunkter, var nyfiken på hur jag tänkte om bilderna som hon nu var så innerligt upptagen med.
För första gången på många år lät Ulrica inte helt säker på sin sak, hon svävade lite på målet och jag förstod att hon verkligen ville visa publiken något utöver det vanliga. Det blev denna utställning.
Ulrica slog från början följe med måleriet och tecknandet och hon släppte det aldrig.
På den tidiga keramiken målade hon.
På glaset målade hon.
På väskor och flygplan målade hon.
Lusten att berätta med figurer och starka färger som inte bad om ursäkt fanns där i hela hennes unika universum. En vas var inte bara en vas utan också en berättelse. Mest om tillvaron som kvinna på den jord som långt ifrån var ett okomplicerat Paradis.
Bland hennes halvfärdiga målningar där i ateljén på Broms Väg i Åfors låg också några äldre teckningar från 1960-talet. Detta var frispråkiga studier, man och kvinna i en erotisk atmosfär och skildrade med ett slags primitiv berättarstil. Vid tiden besökte hon bland annat Mexico och dessa teckningar, skapade med lätt hand, kan hon ha inspirerats av där. Vissa av hennes keramiska figurer för också tankarna i den riktningen.
Jag råkade nämna David Hockney och några bilder av honom som jag alltid bär med mig. Ulrica berättade hur hon själv en gång i tidernas begynnelse fascinerades av Hockney och plötsligt satt vi och bläddrade i några tjocka böcker med engelsmannens bilder och det glödde mer än vanligt i hennes ögon.
Att Ulricas sista utställningsprojekt blev nytt måleri (ackompanjerade av ett större antal återfunna äldre teckningar) känns självklart. ”
