Separatutställning i Norra Hallen 4 augusti - 30 september 2007
MOT PRÄSTSJÖN 2003, 55x65 cm
OCH SVALORNA HÄCKAR I DYN, 81x100 cm
I BJÖRKSKOGEN, ANNE o NICKE, 100x81 cm
TENNSOLDAT 2006, 33x24 cm
Hans Wigerts konstnärskap har i mer än tre decennier uppmärksammats på utställningar över hela landet och i Norden. Vid invignings utställningen av Norra Hallen /Rasjösamlingen 2003 deltog Hans Wigert tillsammans med Ulf Trotzig och Laris Strunke.
Denna gång är Hans Wigert ensam med en stor separat utställning bestående av verk ur Rasjösamlingen och nya målningar.
Hans Wigert är född 1932 i Karlskrona och uppvuxen i Djursholm. Han har som målare och grafiker mer än någon annan i den svenska konsten utforskat det hemlighetsfulla och magiska i förhållandet mellan människan.
Lars Westman skriver i Liljevalchs katalogen 1996. "Finns det något "svenskare" än Wigert? Man kunde tro att han var norrlänning. Taigan i Norrbottens iland och "mylingarna" ute på myrarna; alltså barnen som grävdes ner i lönndom och bevarades i torvmossens syror... Många spår i Hans Wigerts måleri leder norrut. Han har ett härbre där upp, vid en sjö ..."
Studier: Gerlesborgskolan och Konstakademien.
2004 fick Wigert Prins Eugen-medaljen - för framstående konstnärlig gärning.
- Hans Wigerts måleri för betraktaren så nära livets källa som det är möjligt att komma.
Så avslutades motiveringen när målaren och grafikern Hans Wigert för ett par år sedan belönades med Prins Eugen-medaljen.
Recension i Östrasmåland 18 augusti 2007: Närhet till naturen
Styrkan ligger nog i konstnärens närhet till naturen, hans förmåga att leda betraktaren in i en värld där gränserna mellan människa, djur och växtlighet suddas ut.
Besjälad natur kanske man kan kalla den värld som Hans Wigert vill dela med sig av.
I vart fall är det i naturen, i landskapet, som hans fantasi hämtar näring.
Han går på upptäcktsfärd i landskapet som lika gärna kan vara trädgården utanför fönstret i ateljén i Stavsnäs i Stockholms skärgård som i de norrländska skogar och fjällmarker han når från det gamla härbre i Grundsunda i Ångermanland som är hans sommarviste sedan mer än fyrtio år tillbaka.
Förste stipendiaten
Den norrländska naturens mystik fångade honom när han i början av 1960-talet blev den första mottagaren av Grundsundastipendiet, inrättat av konstnären Bror Marklund, som för övrigt var en av Hans Wigerts lärare på Konstakademien i Stockholm.
Hans Wigert reste till Grundsunda och där blev han fast, åtminstone sommartid.
Ständigt utforskande
Nu visas ett trettiotal målningar, från slutet av 1980-talet fram till i år, på VIDA.
Konstnären utforskar oförtrutet människans förhållande till naturen och hennes föreställningar om både världen och det som eventuellt kan finnas bortom det uppenbara.
Hans Wigert är född 1932 i Karls-krona och växte upp i Djursholm. En viss anknytning till Kalmar län har Hans Wigert genom sitt idrotts-intresse.
Han var på 1950-talet rätt framgångsrik tennisspelare och representerade Västervik.
- Jag minns att jag spelade i turneringen Kalmarkannan. Det kan ha varit 1955. Då blev jag dock utslagen av Bo Gratte, Kalmar, berättar Hans Wigert.
- Jag spelade ishockey mot Oskarshamn också. Det gick väl inte så bra det heller. Jag tror vi förlorade med uddamålet. Intensiv poesi
Om inte idrottskarriären nådde de riktiga höjderna får man nog säga att det mer än väl kompenserats av de konstnärliga framgångarna. Hans Wigerts konstnärskap har åtminstone sedan 1970-talet varit ett tungt inslag i det svenska konstlivet och banat sig fram på egna vägar oavsett hur konsttrendernas vindar blåst.
På VIDA finns prov på såväl Hans Wigerts allvar som hans humoristiska måleriska kullerbyttor. Och under alltihop anar man det som Prins Eugen-juryn uttryckte så här:
- Där finns en intensiv poesi som kan synas smärtsam i sin bearbetning av livets gränser men som samtidigt ger en känsla av existentiell lycka.
Rolf Ljung
Recension i Barometern 18 augusti 2007: Han viger sitt liv åt oljan: "Den är lustfylld och levande"
Det är som om någon låtit den svala sommarbrisen svepa in över konsthallen. Känslan när Hans Wigert talar är densamma som att njuta av vindens harmoniska smekning över vassbladen en tidig junimorgon. Energiflödet är konstant. Ur både mun och ögon strålar en livsglädje som tar spjärn från naturens inneboende spänning.Det är omöjligt att skilja mellan mannen och konstnären. Lika självklart som Hans Wigert förnyar sig själv genom landskapet, fångar han Ångermanlands unika ljus i sina oljemålningar. I Juninattens eviga sken förevigas urskogen genom en ensam betraktares ögon. Han är alltjämt en del av kompositionen, men tynar sakta bort; som en markör för människans exploatering av naturen. Med precision fångar Hans Wigert tillståndet i målningen, brytningen mellan idé och realitet. Hans Wigerts penselteknik utgår ifrån en fri handrörelse. Dragen är grova och den taktila känslan är påfallande. Landskapet och människorna befinner sig i gränslandet mellan realism och fiktion. Inte helt olikt naivismen i Lim-Johans målningar, balanserar figurerna på enkelhetens avgrund. Uttrycket har sin förklaring. Med utgångspunkt i färgupplevelsen absorberar Hans Wigert intrycken från sina resor. Möten med människor och storslagna landskap omformas i tanken, en kreativ rörelse från realistisk yta till subjektiv upplevelse.
PÅ DIVANEN 1999 73x92 cm
På Divanen blir till det norrländska Coliseum där Freud möter naturen i en kamp på liv och död. Hans Wigert själv kallar målningen för "skogsrået hos analytikern". Han gör det visserligen med ironi i åtanke, men likväl blottas den bakomliggande intentionen: att leta reda på spänningsmomentet. Här arbetar de naiva formerna till verkets fördel. Hans Wigert nöjer sig inte med att återgestalta en händelse. Nej, huvudordet är trovärdighet, det vill säga att fånga betraktaren och få henne att känna igen sig. Om det är gensvar han vill ha är det gensvar han ska få. Hans Wigerts konstnärskap är som hans person: lätt att ta till sig. På Divanens lekfulla allvar blir tillgängligt tack vare sitt enkla, sagoaktiga uttryck. Det är också däri magin ligger, i Hans Wigerts förmåga att ta med betraktaren till en värld hon inte visste fanns. Att få följa med på hans resor är en ynnest. Johan Antoni
