Motivens lyskraft
Lotti målar blommor och blommors kronblad, ibland en bit apelsinskal eller ett hopknycklat papper. Dessa ömtåliga, övergivna ting, traditionella stillebenmotiv fulla av metaforiska betydelser, finns här främst som mottagare av ljus, ett ljus som förtar deras substans. Det är som om livets förgänglighet - denna genres traditionella innebörd - för Ringström mer intensivt fanns i själva ljuset. Det är i ljuset, som skänker allting form och synlighet, i motivens lyskraft och inte i deras materia, som hennes verkliga ämne står att finna.
Ljusets särskilda stund och plats
Ringströms titlar - exakt datum och plats för varje målning - hejdar tidens gång, solens outsägliga, oberörda bana genom varje dags himmel. De tjänar till att lokalisera ljusets särskilda stund och plats, till att förteckna en exakt förnimmelse. I detta påminner hon om impressionisterna och deras måleriska och filosofiska strävan.
Intresset för franskt måleri
Långt innan hon kom att tillbringa större delen av året under Provence himmel var hon intresserad av franskt måleri - som hon säger "handlar om ytan" - där färgens sinnliga närvaro blir en metafor för det materiella i all materia. Från Watteau till Delacroix, från Manet til Matisse, har franskt måleri njutit av att visa hur textilier, hull, blommor, luft och vattenframträder och förnims. Man påminner sig om Manets sena blomstermålningar. Ty det är det levande materians starka närvaro, dess ömtålighet och sårbarhet, som vi känner i Ringströms målningar. I dem svävar jordens materia mellan liv och död, mellan upplösning och tillblivelse.
Miraklet i det eviga kretsloppet
Bruket av metallplåtar, som registrerar tidens inverkan, har sin betydelse i denna metaforiska förvandling av materian; de oxiderar och korroderar i enlighet med kemins lagar, stukas av oblida öden på de industriområden de hämtas från. Detta ger dem, som Sören Engblom påpekat, karaktären av en palimpsest. Men i dessa förvandlingar liknar de också jorden, som är den bokstavliga grund all materia måste återvända till och som den åter kommer att växa och framträda ur.
Det är enkelheten och miraklet i detta eviga kretslopp som Ringström hyllar. I blommornas kortvariga, lysande överflöd, i kronbladen som öppnar sig i skir blomning, har Ringström funnit den mest förgängliga levande materia för att göra gripbart det som är hennes ämne: ljuset. Här förnimmer vi bäst dess immanens och värme - och fastän materian själv skingrar ljusets energi, så förnyar det sig ständigt, liksom hoppet.
Även om traditionella teman som memento mori och bevitas lever i dessa målningar, så frammanar de andra moment - en dans koreograferad i ljus, tätheten i en haikudikt, ömheten i en bön.
Text ur Utställningskatalogen:
SAMLAT LJUS NORTHERN LIGHTS / GATHERING LIGHT
Moderna Museet
Stockholm, Sweden
